I min familj brukar vi gå på sköna promenader. Ja, om vädret passar förståss.

Häromdagen när vi skulle gå iväg följde den där äcklige store fule Emil med!! Varför han nu skulle göra det.

Jag blev skitförbannad.

Men så hade han mage att komma fram till mej o lukta på mej som om jag vore värsta snorvalpen.

Och gissa vad han gör sen!!!

Jo, han bara vänder sej om och går. Som  om jag inte vore nåt värd. Hur kan man vara så oförskämd!!!!

Nä, sen var det inte kul att promenera. Jag klättrade upp här istället för att hålla utkik efter dom som gick därborta.

Men gissa vad som då hände!!!

Jo, jag trillade ner från trädet o rätt ner i bäcken.

Hon, den stora flög ner i vattnet efter mej som om jag inte kunde ha klarat mej själv.

Jävlar vad kallt det var i vattnet!!! 

Men när man sen blir så här ompysslad, då känns allt skönt igen.

Det du, Emil, du store fule fosterkatt. Så här mysigt har du det inte iallafall!