Måste ju berätta för er om min mamma.

Hon hette Ost. Konstigt namn, va! Men dom stora i vårt hus gillar udda namn.

Min mamma var en fin katt. Titta här så får ni se hur speciell hon var:

Ser ni vad hon saknar? Ja, svansen. Hon var nämligen en Manx-katt. Och det är ju jag med förståss men det där med gener funkar inte alltid när det gäller Manxkatter. Jag fick en lång svans, jag. Mitt syskon som kom samtidigt hade ingen svans alls men tyvärr var han/hon död vid födslen.

Min mamma försvann när jag var ett halvt år gammal.

Jag saknade henne lite i början men det är ju sånt som går över. Jag tror dom stora saknade henne mer. Och hon, den största, saknar henne nog fortfarande.

Så här såg det ut när jag var nyfödd:

Jag o min mamma, Ost.

Nu känner jag att jag oxå skulle vilja ha barn. Det kommer visst en tid i livet när man längtar efter egna, lixom. Vi får väl se vad som händer.

Ha det bra alla ni som läser hos mej.

Mjau!! //Siv